Världshälsodagen för psykisk hälsa; missförstånden om depression

Idag, den 10 oktober, är det världshälsodagen för psykisk hälsa. Jag tar därför ett uppehåll i mitt trädgårdsskrivande. Psykisk ohälsa är något de flesta har kommit i kontakt med och som alla har åsikter om, på gott och ont. Jag är övertygad om att tystnad är skadligt för alla inblandade parter men jag vet också att öppenhet kräver mod att stå emot det stigma detta kan föra med sig. Jag tycker mig se att diskussionerna i det offentliga ändrade karaktär i samband med Robin Williams självmord. Det blev kanske ett så tydligt bevis på att framgång inte föder lycka och att det inte går att se från utsidan vem som är drabbad att det möjliggjorde en större bredd i diskussionerna. Jag hoppas att samtalen i det offentliga rummet fortsätter, och att de fortsätter att nyanseras. För både drabbade och närståendes skull.

happy

Själv har jag många erfarenheter av psykisk ohälsa, både som drabbad, anhörig och kollega. Det finns många vanföreställningar om vad en depression innebär, på gott och ont, men en har fått ett särskilt starkt fäste. Den föreställningen är så stark att den av gemene man kan sägas utgöra själva sinnebilden av en depression, nämligen den att depression handlar om förmågan att känna lycka. Detta är den bild av depression jag har burit med mig genom hela livet. Det kan hända att de professionella vet bättre men ingen har i så fall upplyst mig. Den bild jag haft är den bild jag fått och som intresserad av andra sfärer än psykiatri har jag inte haft lust eller anledning att fördjupa mina kunskaper.

Jag vet nu, av erfarenhet, att depression bara till ytan handlar om förmågan att känna lycka. Att ha haft den förståelsen av depression  gjorde det därför väldigt svårt för mig att inse, och acceptera, att det var en depression jag var drabbad av. Mina panikångestattacker gjorde sitt bästa för att tala om det för mig, men jag gjorde å andra sidan mitt bästa för att tolka dem för sig och stöta bort deras underliggande budskap. Jag kunde le, skratta, vara glad och känna lycka och jag ville inte dö. Hur kunde jag då vara drabbad av en depression? Jag hade bara lite problem med ångest.

Under den här tiden gjorde jag MADRS självskattningstest vid ett flertal tillfällen. Det verkar vara standard vid förekomsten av ångest. För att det testet ska kunna ge en korrekt bild krävs två saker. För det första behöver den som fyller i vara sann mot sig själv och för det andra behöver denne vilja vara sann mot den som är där för att hjälpa. Det är endast vid ett fåtal tillfällen jag har fyllt i testet som dessa villkor har varit uppfyllda och det har endast varit i uppförsbackarna, aldrig någonsin när jag varit på väg nedför. För mig var det då viktigare att vara duktig än att vara sann.

Det var först när jag såg Andrew Solomons TED-talk  som jag för första gången förstod vad kärnan i en depression egentligen är; depression är avsaknaden av livskraft. Vitalitet. Livsenergi. Det är lätt att förväxla detta med att ha dålig självkänsla och/eller självförtroende. Men det handlar inte om att inte tro sig kunna eller inte tro sig vara värd. Det handlar om att inte vilja, inte känna lust. Att inte känna glöd eller ork. Det handlar om att känna meningslöshet och sakna nerv. Sakna energi. Sakna ett värde. Men kanske mest ändå att sakna drivkraft.

Jag hade tidigare förstått att det svåraste med depressionen var just olusten inför att leva. Med det menar jag inte att jag ville dö, det har jag aldrig velat, jag menar att det fanns en olust och känslor av meningslöshet inför just de saker och aktiviteter som livet innehåller. Att erkänna det satt djupt. För att motarbeta just passivitet hade jag under en lång period tvingat mig till självdisciplin. Just risken för passivitet är uppmärksammad inom läkarkåren och det verkar finnas en tro på att om man bara fortsätter att göra  som vanligt så kommer lusten, orken och viljan att komma tillbaka som av ett trollslag; bara jag får ta det i min takt.

Så lätt lurar man inte hjärnan. I alla fall inte min.

När det så småningom gick upp för mig, att de saker jag kände ovilja inför var just de saker som utformar ett liv och att jag genom att välja bort dem väljer bort livet, som jag verkligen började förstå. Det var smärtsamt men det var först här jag fick en brygga över depressionen. Insikten om att en depression innebär att livskraften har runnit ur en fick den sista pusselbiten att falla på plats.

Min väg tillbaka från depressionen har varit mycket längre och snårigare än vad som kanske kan anas av texten ovan. Den väg jag har gått har varit min att finna ut, liksom det är för alla. Min upplevelse av depression är min och den kan skilja sig radikalt från andras. Genom att föra samtal om det som är svårt går det kanske att finna ut skillnader och likheter i våra upplevelser. På sikt kan det ge bättre bilder till den som inte själv har varit drabbad men kanske framförallt för oss själva och våra erfarenheter. Låt oss hoppas.

#psykiskohälsa #depression #ångest

Annonser

2 Comments

Lägg till →

  1. Kloka ord om ett i många fall tabubelagt eller åtminstone för många skrämmande ämne.

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s