Våga vara nybörjare

Att vara nybörjare är en konst. Många verkar vilja dölja det faktum att de är just nybörjare genom att låtsas som att de vet mer än de faktiskt gör. Andra verkar välja rakt motsatt väg; att utgå ifrån att man inte vet någonting alls och följa ”experternas” ord till punkt och pricka. Ytterligare några kommer aldrig igång.

begin

Är det kanske lite skamligt att vara nybörjare? Att inte ha de erfarenheter och kunskaper som andra har? Det skulle förklara varför sökmotorerna svämmar över av välvilliga tips som inriktar sig mot hur nybörjaren kan släta över bristande erfarenhet. Varför omgivningen är så snabb med att ge tips och råd. Varför så få vågar fråga och bidra med sina tankar utifrån där de står.

Tidigare ville jag gärna göra rätt och följa givna mallar och regelverk. Det fick mig att på sikt förlora motivationen. Det fanns ju redan mängder av experter och jag upplevde inte att jag själv hade något eget att bidra med. Jag ville gärna få veta mer och framstå som duktig och kunnig men motivationen att göra fanns inte där.

Jag vet inte riktigt när jag började agera annorlunda. Jag vet bara att jag sista året på universitetet helt plötsligt började interagera mer med läraren. Föreslå andra tankar och förklaringar. Det är något som har bestått i de situationer där jag känner mig som hemma.

Men så är det ju det här med att vara nybörjare. Att börja på nytt och förvärva kunskaper utifrån intresse. Då finns det för mig två kritiska punkter. Den ena inträffar innan jag har satt igång och möter allt prat om målformulering. Jag vill inte nå mål, jag vill veta, testa idéer, göra! Det är hämmande för mig att överallt stöta på målformulering som motivationens heliga graal. Det känns så stort och jag vill ju bara vara här och nu och kanske lite i framtiden.

Den andra kritiska punkten inträffar när jag har börjat lära mig lite och helt plötsligt inser att andra redan vet mer än mig. Att det finns experter högt och lågt, som i trädgårdsbranschen exempelvis. Det kan få mig att backa och agera lite som om alla platser redan vore fyllda och det är dags att söka sig vidare.lärandeprocess

Under det senare året har jag ändrat mitt synsätt på detta att vara nybörjare. Jag har börjat se det som att befinna sig i en lärandeprocess. Hur jag lär mig nu, som vuxen, är lite annorlunda från skoltiden. Kunskapen lärs inte in från ett vakuum utan ska integreras med tidigare erfarenheter, tankar och förståelser. De experter som jag möter befinner sig på en annan plats i lärandet, men även de är på samma ställe som jag – i ett lärande.

I lärandet finns det alltid en plats, och om jag vill kan jag hela tiden fortsätta att gräva djupare genom att förfina, gå vidare eller omvärdera. Att vara i lärande är för mig att befinna sig i ständig nyfikenhet för det jag tar mig för. Det blir lättare att inte låta prestige och resultat hämma mig utan istället utbyta tankar, idéer, misslyckanden och försök. Därigenom blir jag även en del i andras lärandeprocesser.

Det gäller bara att våga. Och sätta igång. Det är nog därför jag är här. För att låta er som vill följa mitt lärande inom trädgård och odling och själv få ta del av ert.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s